Arkiv för gnäll

Lata dagar.

Posted in Allmänt prat... with tags , , on 17 mars 2009 by Milis

Vad sjutton hittar man på en dag som denna? Valross som man är…

JO! Man kan sätta upp en sänghimmel till spjälsängen (finfint)
Sitta några timmar vid datorn
Äta massa kakor
Leka med mongovovve ute i fina vädret
Lulla runt i myskläder
Vänta på att sambo ska sluta jobba o komma hem med något att laga mat på
Äta lite till
Åka o köpa bil
Åka o visa bil
Handla mer mat
Äta mer mat
Kika på TV.

Viiilken heldag jag har framför mej va?? Haha! Usch vad jag känner jag mej lat! Tror jag ska klämma in att göra muffins någon gång under dagen oxå. Bara vanliga muffins, med lite hackad choklad i. De skulle inte vara helt fel tror jag… Så man har något att bjuppa på OM de nu skulle dyka upp någon besökare. Men de gör de ju troligtvis inte. O vet ni varför?? Jo, de kan jag berätta. Folk väntar på något roligare. Jag o Tim duger inte längre. Det krävs något alldeles speciellt. Något extra. Typ en bebis. Hade vi haft en bebis hade folk stått o trampat på trappen innan man själv ens hade vaknat. Men inte nu inte. Näe! Varför åka ut hit o bara umgås med mej o Tim?? När de ska komma en bebis om några dagar, helst för två veckor sen… Hehumm!! Som att allt skulle bli så mycke roligare med två trötta nyblivna föräldrar o en bebis som antlingen sover, skiter eller äter? Tydligen. De är nog därför ingen (förutom M o D som faktiskt kom ut i söndags) har varit ut hit o hälsat på på över en månad!!

MEN de är ju frivilligt. Alla gör ju som dom vill… Men varför skulle de passa bättre när man har en bebis o knappt någon tid att umgås md någon än nu när ALL tid i världen faktiskt finns?! I don’t get it… Förklaring tack!

Nej, jag är inte arg, jag är mer lessen o fundersam. Nu vet ni de oxå.

Spisen väntar. Skriver mer sen… Puss o hej. Tack för att ni läser o är nyfikna…

Annonser

Gårdags-gnäll.

Posted in Graviditeten with tags on 10 mars 2009 by Milis

Tänkte bara skriva några rader om gårdagen…

Igår morse åkte vi in till Ludvika o skrev faderskapsbekräftelsen. De gick väl bra, I guess. Tanten som va där va skapligt surig o tvär. Haha. Vi misstänker att hon stelopererat sitt ansikte. :p

Efter de ringde jag BM, efter som Ärtan fortfarande va så lugn. Så man va ju orolig. Hon tog emot oss på en gång, o lyssnade på hjärtljuden, o de ät bra iaf. Men hon tyckte ändå att vi skulle åka upp till Falun för vidare koller. De kunde ju varit för lite fostervatten eller något… Så vi åkte hem o packade klart de sista i BB väskan, o sen drog vi upp till Falun, till kvinnokliniken.

På kvinnokliniken möttes vi av en snäll ”tant” som gav oss ett rum där jag skulle ligga, så dom fick göra en CTG-kurva. Gick även på en mongotoalett utan sits. Den va läskig o jag skrattade. Tim måste trott att jag blivit knäpp (om han redan inte visste de). Allt såg bra ut iaf, att döma på CTG:n. Sen kom en läkare in o ville ha med oss på en ultraljudsundersökning. Sure sure… Man såg inte speciellt mycke av Ärtan. han ligger ju så trångt nu. Stackarn. De va roligare med UL tidigare, när man såg allt. Nu såg man typ bara en ryggrad här, en magsäck där. Typ. Läkaren gjorde iaf en viktuppskattning, o hon sa att han vägde 3,8kr nu. AHH! :S De låter mycke!! Men hon visade en kurva, o han låg precis på mitten av kurvan o hon sa att han vägde precis som han borde vid hans ”ålder”. Jag hoppas han kommer ut snart, så han inte hinner bli större iaf. Min största rädsla är att få försöka föda ut en jättebebis, men efter många många timmars smärta o obehag så inser barnmorskor o dyl. att de är fysiskt omöjligt att föda ut något sånt… Mja. You know how it goes 😉

Så allt va iaf bra med Ärtan (och mig) O vi fick en ny tid till dom på måndag. Fy fan vad tråkigt. Jag vill inte dit på måndag igen. Hoppas vi slipper. Jag orkar inte. De känns som man är tillbaks i vecka 30 eller något efter gårdagen. De känns som Ärtan kommer stanna där inne ett bra tag till. Gnäll inte på mej att jag gnäller. Jag får gnälla. De är min gnälliga blogg. Gnäll någon annan stans.

Jag hade ju redan ställt in mej på att få gå över tiden. De har jag ju skrivit här några gånger. O 6 dagar är ju inte så mycke. Men satan vad less jag är! Jag känner mej så j-la nere, nästan deperimerad… Jag trodde inte de skulle vara så svårt, så jobbigt. Men de är de. De känns bara som en evig väntan, o jag ser ingen ände i de hela. Honestly. Jag är skitlessen hela tiden. Usch!! Jag borde väl vara lycklig. Vi har ju snart våran älskade bebis här. Men ändå känns allt sååå långt bort. O ändå har de bara gått 6 dagar över tiden. Jag kommer avlida inom en vecka…

Nu ska jag nog vila. Igen. Jag är less på de mesta idag. Hej svej.